Med min bäste vän

 
Idag tog jag med mig Leo till Storforsen. Det var inte speciellt kallt så jag skippade jackan och tog min varmaste ullsjal istället. Blå är inte den mest smickrande färgen på mig (av oklara anledningar) så jag brukar inte ha den vid tillställningar eller dylikt, men när det kommer till värme är den allra, allra bäst. Tjocka, grova maskor, sjävklart gjord för hand - i ren ull. Finns ingen varmare! I alla fall gick vi ut på en tur upp mot skogen, förbi de gamla ladorna som jag tycker så mycket om. Himlen var klar och frisk men solen orkade inte hela vägen upp, den nådde bara just så pass att den lyste upp bergstopparna i fjärran. Rosa, skimrande solnedgångar är det lyckligtvis ingen brist på såhär års, så när solen återigen började söka sig nedanför horisonten blev vi vittnen till en magiskt vacker solnedgång.
 
 
Jag gick upp på Petberget också men det blåste så mycket där uppe att vi vände om lika snabbt och gick ner igen. När jag kom hem hann jag precis ta av mig skorna innan brevbäraren knackade på dörren för att lämna av ett mycket efterlängtat paket - som ni säkert kommer få höra om mer senare. Någon timme senare hämtade jag upp Micke och så for vi till Jokkmokk, han klippte sig och sedan åt vi middag med hans mamma innan det bar av hemåt igen. De få lediga dagarna man har går så fort att man hinner inte ens med innan de är över igen. Lyckligtvis är jag ledig i helgen också. Kan hända att det blir skiljning om vi lyckas pressa in det bland allt annat vi har planerat. Vi får se. Nu ska jag slänga mig i sängen och sova ut imorgon, känns som att det behövs.

Vilka fantastiskt fina bilder du tar!

Svar: Åh tusen tack! :)
frilindgren.blogg.se

2016-12-18 | 18:33:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: