Lyckan att leva nära skogen

 
Det snöar idag. Novemberdeppen yttrar sig i kronisk trötthet snarare än faktisk depp, men den är ändå lika påtaglig. Det som råder bot på den är att vistas utomhus i snön, vare sig det är vanliga skogspromenader eller att susa ner för en slalombacke. Idag är jag ledig och jag kände redan från stunden jag vaknade att jag var i behov av frisk luft och snö. Så efter att ha ätit frukost satte jag mig i bilen och körde mot Raivo. Eftersom att Raivo (förkortning av Raivoberg) är ett, ja, berg - så garanteras det alltid snö där. Jag ska försöka komma ihåg att hämta längdskidorna någon dag till veckan så att jag kan börja skidra spårlöst i skogen igen. I alla fulla fall åkte jag dit och fick mig en välbehövlig promenad i trollskogarna. Jag sprättade upp en eklagrad julmust där ute och bara njöt. Nu när jag sitter här hemma i lägenheten igen så känner jag mig ganska utvilad. Jag dricker min första kopp kaffe för dagen och redigerar lite bilder från skogspromenaden.
 
 
Jag har för övrigt investerat i ett par nya slalomskidor. Jag bestämde mig att en gång för alla satsa på ett par skidor som funkar till allt, ett par allmountain-skidor. Funkar bra både i pisten och utanför. Om än de kostade en smula (för mycket) så är jag supernöjd. De har varit testvinnare två år i rad. Mina nuvarade skidor har en något för smal midja. När jag väl bestämmer mig för att åka utanför pisten så fungerar de väl, men är långt ifrån lika viktbärande som jag hade velat att de var. Minsta drev i backen känns av och när man åker uppe på kalfjället så är snödrev ganska vanliga, till och med upp mot en halv meter djupa emellanåt, och de gånger jag inte varit beredd så har jag åkt igenom snön och sedan stannat när snödjupet nått mig till knäna. Inte jättekul. Så nu bestämde jag mig - jag ska ha en skida som fungerar lika väl om jag vill glida ner för pisten som om jag vill sticka utanför på pudersnön vid sidan av fjälltopparna. De väger heller ingenting och fungerar således även som turskidor. Jag är så himla taggad på att få ta med mig dem till Hemavan och testa dem! Det känns skönt nu när jakten är över att kunna ta till vara på några av mina andra stora intressen. Höst och vinter, bästa tiden på året, eller hur?
 
Är det förresten någon fler som ska och titta på Euskefeurat i Piteå den 28 december? Jag har sett dem live en gång förut och de var så himla bra! Jag vet inte om låtarna i sig är det bästa, eller om det är en vemodiga känslan när norrbottningarna i kör sjunger med till "Det är hit man kommer när man kommer hem". Eller den eldiga och patriotiska stämningen i "Länge har vi väntat". Norrbottens bästa band är de i alla fall, så mycket kan jag säga. Om jag har möjligheten så ska jag dit och se dem igen, det är en sak som är säker.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: