Arvet

 
Det är en speciell känsla att sitta på Petberget och möta friska, varma vårvindar mitt i vårvinterns kulmen. Jag är säker på att någon av mina släktingar stått där förut och upplevt likadana livliga vindar. I Petbergsliden har vår familjegård gått i arv i flera generationer, sedan 1700-talet har samma skogsland och samma åkrar förvaltats av oss. Det är en ganska makalös känsla att veta att skogen jag så ofta vandrar genom, den skog som vi jagar i och brukar, den planterade mina förfäder för mer än hundra år sedan. Det är fint på något sätt, något jag värderar högt, vetskapen om var man har sina rötter. Det är skönt att veta att det kanske finns en anledning till varför jag trivs så bra i tallskogarna där. Jag kommer så väl ihåg den där kvällen på bilden. Solen gick ned senare än vanligt och överallt viskades det om våren. Jag drog på mig min ullsjal och började bestiga berget som jag visste skulle erbjuda en sällsamt vacker vy. Det är nog inte många som varit upp där. Förmodligen är det bara de lokala Petbergslidarna som vet om att på toppen av detta berg, strax bakom klippkanten, öppnar sig landskapet över den lilla byn. Ett riktigt smultronställe.
 

Alltså, wow! Jag har följt dig på instagram ett tag och varit helt förälskad i dina bilder, men din blogg gör mig om möjligt ännu mer förälskad. Jag hoppas verkligen att du fortsätter att blogga, din blogg är verkligen otroligt inspirerande!

Svar: Åh tack vad snäll du är! Blir så glad av att höra det! Jag ska verkligen försöka hålla igång bloggen, förhoppningsvis räcker disciplinen till. :)
frilindgren.blogg.se

2016-10-25 | 09:38:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: