Bröllopsfotografen

 
I våras gifte sig mina "svärisar", Mickes föräldrar. Jag fick agera bröllopsfotograf för första gången i mitt liv. Jag har verkligen ingen fallenhet för denna typ av fotografering, vilket är en ganska vanlig missuppfattning om fotografer i allmänhet. Att om du är duktig på att fotografera, vare sig du fotar djur, natur, porträtt eller produkter, så kan du fotografera allt. Det stämmer inte riktigt. Visst har fotografer i regel ett öga för exempelvis komposition och ljusinfall, men vi är ganska nischade på motiv, de flesta av oss i alla fall. Någon som fotograferar porträtt har ibland svårt att förstå sig på landskapsfotografering, och vice versa. Det är två helt olika typer av fotografering. Vi har dessutom i regel ett ganska eget bildspråk, som skiljer sig fotografer emellan. Något som har blivit lite av "min" stil är minimalism inom vinterfoto, bilder som andas simplicitet, harmoni och symmetri. Främst, eller ja nästan uteslutande, landskapsfoto. Således är bröllop väldigt långt ifrån min nisch och därav har jag absolut ingen koll på vad som utgör en "bra" bröllopsbild. Men, att få chansen att vara fotograf på deras bröllop gjorde mig så himla glad. Alla var så otroligt fina och jag träffade många av Mickes släktingar för första gången där (för att sedan återse flera av dem senare under kalvmärkningen i somras). Jag slets mellan att försöka vara delaktig i allt som hände och samtidigt försöka fotografera samtliga närvarande (ca 150 personer). Det hade nog varit enklare om man inte kände brudparet tror jag, så att man anonymt kunde smyga sig genom folkmassan. Mycket av tiden gick också åt till att dricka vin och där vid tolvtiden någon gång tog vinet överhanden. Därefter njöt jag bara av att fira två av de finaste människorna jag någonsin träffat. ♥ 
 
Tidigare den dagen fick jag uppleva vad jag kallar för "koltkaos" hemma hos familjen Aira för första gången. Numera är det en sedvanlig procedur. Samisk musik spelas på hög volym i bakgrunden medan alla springer fram och tillbaka med koltar, skoband, silverbälten, näbbskor och smycken. Ljudnivån är öronbedövande men kärleksfull. Efter någon timme eller så landar vi alla vid köksbordet med varsitt glas vin, innan vi beger oss vidare mot bröllopet/dopet/annat traditionellt firande. Haha, jag är så himla glad över att få vara med i denna underbara familj!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: