Njavve i nysnö

 
På väg hem från Njavve och skiljningen så hade ett tunt täcke snö fallit under natten. Jag hade ännu inte bytt däck på bilen så hemfärden skulle ta längre tid än vanligt. Jag tvingade Micke att stanna ungefär var femte kilometer för att jag såg sådana vackra vyer överallt. Det är så vackert där överlag, Mickes stuga ligger inbäddad i urskog och ljudet från Njavveforsen dånar dag som natt. Några hundra meter från stugan finns vyn på bilden ovan. På något sätt är det dock som att alla motiv öppnar sig för mig först när snön har fallit. Jag vet inte om det är så att jag bara innerligt älskar det vita guldet, eller om motiven faktiskt blir lika förändrade som jag upplever dem. I vilket fall som helst så upptäckte jag nya, vackra vyer som - trots att jag passerat dem flera gånger tidigare - helt plötsligt tilltalade mig.
 
 
Efter att vi till slut landat i Jokkmokk hos Mickes föräldrar så började jag göra mig i ordning för att åka hemåt. Hans pappa hade kokat upp den laxöring på 8,8 kg som han fångat under helgen. Den var verkligen gigantisk. Jag skulle hinna byta däck på bilen och ville gärna komma iväg innan snötäcket blivit allt för tjockt. Så jag började köra, någon kilometer efter Jokkmokk började snöfallet att tillta. Det var ändå väldigt hanterbart, mina splitternya sommardäck har väl något bättre fäste än sådana som är hyfsat slitna. När jag kom till Kåbdalis blev det dock något helt annat. Halkan var ett faktum och jag gjorde mitt bästa för att inte tvärsvänga med ratten så att hela bilen skulle tappa fäste. I samma veva var det även magiskt vackert, så jag "tvingades" stanna flera gånger. Varje gång gled bilen obehagligt långt innan den stannade men det är ingenting som kan hindra mig från att fotografera. Jag kastade mig in och ut ur bilen, sprang runt i spårsnön och fotograferade utan dess like. Inspirationen var oändlig.
 
 
Snacka om att det här verkligen är min årstid. Det märks så tydligt på min inspiration och min livsglädje. Varje år blir jag också lika fascinerad av hur otroligt vacker min omgivning är. Det finns två delar av vintern som jag uppskattar som mest, dels är det denna tid. När sjöarna ännu inte frusit till is. Den snö som hittills har fallit speglas i glasklart vatten och blir således dubbelt så vackert. Den andra delen är i januari och februari. När mängden snö blivit så stor att träden tvingas buga inför vikten. När solen med nöd och näppe orkar sig upp ovanför horisonten och sprider pastellfärger över hela himlen. Dit längtar jag också. Men för tillfället nöjer jag mig med de öppna sjöarna och spegelblanka vattnet. Det är inte allt för ofta som snön kommer före kylan trots allt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: