Renskiljning

 
Vi kom till skiljningen vid niotiden på morgonen, precis innan allt började. Strax därefter satte vi igång och jag blev förste sprayansvarig (självutnämnd). För er som inte har någon aning om vad en renskiljning är så är det ganska exakt vad det låter som: man skiljer på renarna. Renar är ett flockdjur och söker sig därför till varandra. I och med att de vandrar ganska långa sträckor så brukar renar från olika samebyar sammanstråla och då måste man skilja på dem innan man tar dem till vinterbeteslanden. Så på plats finns därför ett par olika samebyar som då skiljer på renarna in i olika hagar, beroende på vem de tillhör. De renar som hör till samebyn som har sina marker på plats släpps sedan ut igen efter skiljningen, övriga transporteras tillbaka till sina respektive betesland.
 
 
I "våran" lilla hage sorterades renarna in som tillhörde den närmsta släkten. Hela skiljningen kantas liksom av ett kaos, människor försöker överrösta varandra i vimlet av klapprande klövar och råmande kalvar. Kastlinorna avlöser varandra och man hoppar runt i hagen för att undvika att snava över dem samtidigt som man febrilt försöker leta efter omärkta kalvar. I själva kärnan på hagen där skiljningen sker är det som allra högst tempo, det är desto lugnare i sidohagen. Där kunde man pausa och värma sig framför elden en stund. När alla renar i kärnan hade sorterats ut var det dags att hämta in fler renar, varpå man klev ut i en betydligt större hage och försökte där fösa renarna in till den mindre hagen och sedan slutligen in till kärnan. Jag tror vi höll på i närmare fem timmar innan allt var klart, så det gick ganska fort.
 
 
Kalvarna var stora och starka, vilket var riktigt kul att se! Sarven med den vackra kronan var Micke Spiks, den hamnade således i våran lilla sidohage till slut. Den var min favorit under hela skiljningen, så himla fin. Jag hann dra iväg några få bilder, 60 stycken totalt för att vara specifik. Vilket är väldigt lite för att vara jag. Jag var dock förståeligt nog upptagen med annat istället. Det är inte allt för lätt att hantera en systemkamera mitt i allt kaos, så jag tog aldrig in den till själva kärnan. När vi fick lite tid över passade jag dock på att smyga runt och ta lite bilder. Tiden gick alldeles för fort och helt plötsligt var vi färdiga och åkte hem. Detta är den första men verkligen inte den sista skiljningen för i år. I vintern väntas det fler och förhoppningsvis har jag möjlighet att närvara även då.
 
Idag har det snöat och jag kämpade mig hem på sommardäcken. Stundvis blev det halt och jag fick sakta ner till 60 km/h när jag närmade mig Kåbdalis. Jag stannade ett par gånger för att fotografera, de bilderna lägger jag upp lite senare. Nu är min helg över men jag är ledig till på onsdag så imorgon kommer jag att dra iväg och jaga. Förhoppningsvis är snön kvar hela veckan lång!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: