Trollskogar

 
Det är något med skogarna här i norr. Jag har alltid sagt att fjällen är det bästa jag vet. Och det är nästan det. Det stora vidsträckta landskapet, de friska vindarna, den obeskrivliga frihetskänslan - det finns bara i fjällen. Det känns som hemma, har jag alltid sagt. Men när jag tänker efter, ordentligt, så är det nog inte det. Om det finns något i denna värld som besegrar min kärlek för fjäll så är det faktiskt skogen. Om än den för blotta ögat kanske verkar trist ibland, så kan fjällen aldrig mäta sig med den omfamnande tryggheten som finns i en skog. Att vandra mellan trädstammar, rätt genom dimman. Det enda du hör, utom dina egna steg när du kliver genom mossa och fallna kvistar, är dina andetag. Det finns ingenting i denna värld som slår känslan av det. Jag förstår verkligen hur all folktro om vättar, troll och vildvittror vittnar om hur skogen är deras hemviste. Det är något väldigt trollskt och förtjusande över den. Speciellt när dimman lägger sig mellan trädstammarna. Eller när snön ligger som ett täcke över landskapet. Det känns som att tiden står stilla där och då. Om jag fick välja en plats att vara på, bara en, i resten av mitt liv - så hade det varit där.
 
Nog om skog. Vardagen rullar på som vanligt. Eftersom att jag är gräsänka i helgen hade jag tänkt unna mig (läs: tröstäta) och lägga upp inför en riktigt mysig lördagskväll helt solo. När jag kommit hem efter jobbet längtade jag något oerhört efter att slänga mig i duschen och sedan i lugn och ro äta middag, hälla upp ett glas vin, sätta mig framför datorn och fixa lite med foton. När jag för en gångs skull slutar i rimlig tid, alltså. Givetvis visar det sig att jag råkat glömma lägenhetsnyckeln på jobbet. Micke är i Njavve så hans nyckel är inte ett alternativ. Reservnyckeln som legat hos mamma i typ två år tog jag såklart hem för bara en vecka sedan, eftersom att vi flyttar snart. Det fanns inte mycket annat än att vända om och åka tillbaka igen. Och sedan hem igen. Tretton mil för en nyckel. Nästan två timmar förlorad tid av kvällen. Bittert svängde jag in på ICA Maxi och köpte godis. Jag som inte ens tycker om plockgodis, men bara för principsaken att kunna tröstäta något på vägen hem. Nåja, man ska härdas. Tufft liv osv. 

Vackert! Jag älskar skogar och bor själv vid en trollskog. :)

Svar: Åh så härligt! :) Det är himla mysigt att ha en trollskog så nära intill!
frilindgren.blogg.se

2016-10-08 | 22:10:58

Så vackert det såg ut! Vackert och så himla mysitiskt!

Svar: Ja visst är det! Skogen är allt bra mystisk emellanåt. :)
frilindgren.blogg.se

2016-10-09 | 12:21:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: