Vardagsbestyr och hemlängtan

 
I skrivande stund sitter jag i sängen framför datorn med en kopp kaffe. En ganska återkommande ritual under mina lediga dagar. Åtminstone börjar jag dagen så innan jag beger mig ut i skogen. Såhär års brukar mycket av min lediga tid gå åt till att jaga, som jag tidigare nämnt, men på sistone har jag jobbat ganska intensivt och känner därför att jag behöver en dag eller två till att inte göra något alls. Bokstavligt talat. Igår låg jag i sängen i princip hela dagen lång, den enda gången jag verkligen klev upp var för att göra älgtacos strax innan Micke kom hem från jobbet. Jag får lite ångest av att inte göra något en hel dag men som sagt vet jag att det hjälper snarare än stjälper. Idag blir det inte en så annorlunda dag. Jag hade tänkt åka ut en sväng och fotografera lite, om jag orkar. Om några timmar åker jag hem till mamma och kokar palt. Micke glömde ta med sig renblod från Jokkmokk så jag antar att det blir vanlig vit-palt nu, om än jag suktat efter blodpalt hur länge som helst. När vi väl får hem blodet så ska jag passa på att göra renkok i samma veva också. Åh, så gott det är. Äkta husmans, på samiskt vis. 
 
I förrgår åkte jag som tidigare nämnt till Raivoberg och de närliggande byarna. Bland annat passerade jag det hus som min mormor är uppvuxen i, i Pilträsk. Oavsett årstid så är det så himla fint alltså. Vackra vyer mötte mig överallt och jag kunde knappt tro mina ögon när jag passerade en av sjöarna. Dimman låg som ett täcke över bergen och de snötäckta träden speglades i det klara vattnet. Som om inte det vore nog landade tre gräsänder i fjärran och simmade lugnt över ytan. Jag stod bara där och gapade, det kändes som att jag drömde. Hur kan något möjligt vara så vackert? 
 
 
Jag ville aldrig lämna denna sjö men efter att ha stått ute och fotograferat samma motiv i över fyrtio minuter (utan någon synlig förändring) så kände jag mig tvungen att variera mig. Jag åkte vidare mot Auktsjaur och sedan hemåt igen. Jag älskar att åka igenom alla småbyar mellan Älvsbyn och Arvidsjaur. Mest för att jag vet att mina förfäder bott i nästan alla av dem. Gråträsk, Auktsjaur, Pilträsk, Njallejaur, Rättsel och så vidare. Bara på min mammas sida kan jag nämna åtminstone en familj i släkten som bott i respektive by. Än idag är vi långväga släkt med nästan alla som bor kvar i byarna. Det är väl lite så här uppe, man tog sig inte så långt förr i tiden. Än idag är vi ganska hemkära här längs Pite älvdal, vi har svårt att flytta härifrån, man lider alltid av en sådan hemlängtan. Och är det så konstigt egentligen med tanke på hur vackert det är här?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: