Jag lever för detta

 
Den vackraste höstdagen hittills fick jag nog uppleva i måndags. Dimman låg tät, men endast i Älvsbyn. Jag åkte mot Arvidsjaur och vek av mot Jokkmokk. Där var det klarblå himmel och strålande sol. När jag sedan återvände till byn igen så var det som att åka rätt in i en vägg. I och med att byn är belägen i en dal så krävs det väl ingen större förklaring till varför det var så. Men ganska charmigt ändå. Jag utbrast nästan i ett glädjetjut över hur mycket jag älskar denna by, just av den anledningen. Jag fick otroligt många bilder och sprang in och ut ur bilen, ut på kalhyggen och genom gran- och lövskog. Överallt var det så magiskt, magiskt vackert.
 
Till helgen blir det dock ändrade planer. Jag följer med Micke och svärfar till Tjaktjajaure. De ska fiska och jaga och jag ska söka mig upp mot fjälltopparna. Det blir ytterligare en helg utan möjlighet till kontakt med omvärlden. Det ska bli hur skönt som helst. I veckan jobbar jag mestadels kväll, vilket innebär att jag har haft möjlighet att åka iväg och fotografera tidigt på morgonen. Idag spöregnar det dock, så morgonen ägnades åt att laga mat, göra matlådor, koka kaffe, städa, diska, duscha och ringa lite samtal. I skrivande stund ligger jag i sängen, insvept i min morgonrock och dricker kaffe. Det är minst en timme kvar innan jag måste bege mig till jobbet. Fastän jag verkligen inte är en kvällsmänniska på något vis så uppskattar jag verkligen att jobba kväll, just på grund av all tid jag har att tillgå på morgonen. Det är så himla skönt att sitta och kunna dricka kaffe i typ tre timmar, utan stress.
 
 
Det är helt slående hur fort hösten har dragit förbi. Många björkar står nu lövlösa i skogen. För mig har det alltid varit typiskt för oktober. Kala björkar och frost. Jag vet att hösten ännu inte nått södra delen av Sverige, så på så sätt är det ganska underligt hur den nästan har passerat här uppe. Men ännu är det inte över, Petberget är nästan målat helt i orange tack vare alla aspar och björkar som regerar där uppe. Men på något sätt är det ändå väldigt tydligt att oktober är på ingång.
 
Både september och oktober är två stora favoriter. September för alla sina färger, oktober för sina viskningar om vintertider. November, däremot, är min sämsta månad. Varje år landar jag i en vinterdepression. Många får den först på våren när solen återvänder (ironiskt nog på grund av överdos av D-vitamin), jag får den när solen börjar försvinna. Varje år. Varje november. Den kommer smygandes varje gång och jag märker det aldrig, men människorna i min omgivning gör det. Jag blir jättetrött, omotiverad, slapp. Det är mest bara mörkt den tiden. Naturen, som vanligtvis är min källa till glädje, är mörk och färglös och jag blir likadan. Det varar dock bara i ett par veckor, därefter landar den första snön och jag blir som ett barn på julafton. Den mörka, trista omgivningen förvandlas till ett vitt puderbeklätt vinterparadis på bara några timmar. Åh, vad jag längtar. Men tills dess ska jag lova att njuta av både september och oktober.

De magiska morgontimmarna

 
Hösten är ju känd för att leverera oslagbara vyer under de kyliga morgontimmarna. Trots att vi snuddar på slutet av september så har denna månad erbjudit allt från frost och dimma till spektakulära färgbomber. De första jaktveckorna är över och nu återgår jag till att jaga på de få dagarna jag är ledig istället. Vi har i alla fall hunnit stycka och paketera köttet och lagt det i frysen, nu ska köttfärsen bara malas sedan är den älgen avverkad. Det blir mycket slitsamt jobb emellanåt, arbetet efter själva jakten är väl inte det roligaste, men helt klart nödvändigt för att hålla sig med kött i ett år framöver i alla fall.
 
Nu när vardagen är ett faktum igen så får jag nöja mig med fritid varannan helg istället. Under helgen som kommer hade jag hoppats att få tummen ur och dra mig till fjälls, det har inte blivit någon fjällvandring i år överhuvudtaget. Den vecka jag tillbringade till fjälls i sommar blev ju mer stationär då vi inte ens orkade vandra till kalvmärkningshagarna, haha. Så det blir väl lite förberedelser i veckan. Micke åker och nätar röding i helgen så antingen drar jag iväg själv eller så raggar jag med mig en kompanjon. Egentligen är jag lika bekväm med att vandra ensam som att vandra med någon, så det spelar ingen större roll. Alternativet är ju att jaga även denna helg, så vi får se hur jag gör! 
 
Ha det så fint, hörni. Ska njuta av det lilla som är kvar av söndagen innan jag firar min lediga måndag med att dricka oansenliga mängder kaffe. Sakta. Sådär ostressat som jag annars aldrig hinner göra.

Den andra jaktveckan

 
I skrivande stund ligger jag på kökssoffan i Raivoberg och stirrar upp på den nu för tiden ganska häpnadsväckande älgkronan på väggen ovanför. Tjugotvå taggar. Tänk att sitta i skogen och se när den tjuren visar sig. Gåshud alltså. Nu för tiden är det ganska ovanligt med denna storlek på kronorna, med undantag för kanske Sarektjurarna. Tyvärr. Man får ständigt höra på gammelfolkets berättelser om hur det fanns otaliga mängder tjugoplussare förr i tiden. Kanske återupprättas det en hälsosam förvaltning av älgstammen snart, så vi får återse dessa majestätiska tjurar.
 
Morgonens jaktmöte resulterade i val av hundförare och pass. Det blåser helt obönhörligt mycket just nu. Så pass att man inte kunde höra ett enda fågelkvitter i skogen, bara dånet från alla tallkronor som viker sig för vinden. Hunden gick på en älg, det bar iväg och älgen passerade i blinda vinkeln mellan två passkyttar. Där vek hunden av. På vägen nedanför fick vi sedan syn på väldigt färska björnspår. I ett tappert försök ringde vi efter en björnhund men det visade sig att den var upptagen på annat håll. Spillning samlade vi in och skickade till Länsstyrelsen i alla fall. Förhoppningsvis får vi tillfälle att jaga björn i veckan.
 
Jag har precis klivit på min andra jaktvecka. Löshundsjakt är så himla mycket roligare än vakjakt. Trots att det blåser så är det helt molnfritt ute och solen dominerar, höstens färger sprakar i skogarna. Jag älskar detta så otroligt mycket. Ångrar inte för en sekund att jag prioriterar bort semester under sommaren, hösten är hundra gånger bättre. Den kyliga morgonluften, frosten på tallplantorna och doften av nykokt kaffe över elden. Att avnjuta en bit torkat renkött framför elden på morgonpasset. Det är helt fantastiskt. Nu har vi tagit en lunchpaus. Innan eftermiddagsjakten drar igång hinner vi kanske med lite fågeljakt också. Hoppas det, fastän tröttheten verkar segra över mig här på kökssoffan. En PN först kanske.