December

 
Nu har halva december gått också. Sist jag skrev ett inlägg var för två veckor sedan, min förra lediga helg. Det vankades skiljningar till höger och vänster då samebyn under två veckors tid samlat renar på fjället. På fredagen for vi upp till Jokkmokk för att förbereda oss inför lördagens hektiska syssla, men då vi vaknade på lördagen fick vi höra att renarna brutit sig under natten. Alltså forcerat stängslet i hagen och tagit sig ut. Cirka fem tusen ren hade lämnat hagen varav en del hunnit söka sig tillbaka upp på fjället, medan större delar var kvar i skogslandet runt om. Fort som attan hyrdes en helikopter in för att så snabbt som möjligt hinna samla renarna igen, i alla fall de som stannat kvar i skogslandet. På eftermiddagen var det då klart att 1500-2000 ren var i hagen igen och skiljningen startade (om än de flesta hade en något bruten motivation efter nattens händelse).
 
 
Om än 1500 ren inte är särskilt mycket i sammanhanget så har det ändå en förmåga att dra ut på tiden av andra skäl. När skiljningen då dessutom drog igång så sent på dagen så visste jag att kvällen skulle bli lång. Effektivitet är inte alltid den starka sidan hos denna siida (host host). Skiljningen i sig tog inte lång tid, men när renarna sedan skulle lastas så hade vi bara två kurer att nyttja, renarna skulle sedan köras ner till Vajmat. Så efter två lass var det en evighetsväntan på att de skulle komma tillbaka så att vi kunde lasta på de sista två lassen, innan hemfärd. När klockan närmade sig midnatt så började det kännas i kropp och knopp. Det överansträngda muskelfästet i ländryggen som jag dragits med sedan sommarens vandring gjorde sig påmint. Att dra renar är ganska tungt och ytterst påfrestande för alla muskler så jag visste redan innan att jag skulle få sota för detta dagen efter.
 
 
Jag fotade väldigt lite under kvällen just för att jag ville vara så tidseffektiv som möjligt, men några få bilder lyckades jag knäppa precis under insprånget. Nu till helgen blir det fler skiljningar men nu stannar Micke och jag hemma. Jag ska försöka kurera bort min invaliditet då jag knappt kan gå i dagsläget. Jag är fruktansvärt dålig på att vila. På jobbet går jag i genomsnitt 15.000 steg om dagen och när det inflammerade muskelfästet glider över höften varje gång jag går så underlättar det inte direkt för återhämtningen. Att jag sedan dessutom är ute och åker skidor en till två gånger om dagen underlättar väl knappast det heller. Kiropraktorn ordinerade mig strikt vila och anti-inflammatorisk medicin, men jag har inte gjort något av det, så det har slutat med att jag numera inte ens kan stödja på höger ben utan att jag viker mig av smärta. Så nu ser jag fram emot en helg utan måsten. Jag ska vila och passa på att redigera bilderna till mina fotojobb.
 
Ha det så fint så hörs vi väl om två veckor igen!
 

Mycket tack för din intressanta blogginlag och bilder.
Henry från Tyskland

Svar: Tack själv :)
frilindgren.blogg.se

2017-12-16 | 17:53:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: