Mitt vita vinterland

 
Nikko och jag packade in oss i bilen och for till Linnea idag för att köra en tur med hundarna. Jag visste visserligen att det skulle bli blida idag men blev ändock överraskad när vi kom till Piteå och det började spöregna. Hemma i byn har det varit en plusgrad och ganska angenämnt hela dagen, inget regn lyckligtvis. Vi körde hundarna en sväng på 9 km i spöregnet och släden sög fast, speciellt i uppförsbackarna, men hundarna jobbade på bra. I slutet av turen var både tvåbenta och fyrbenta trötta, frusna och genomblöta, men det lär bli ett riktigt fint spår när det fryser på senare ikväll. Nu när jag kommit hem har jag tagit fram renblod att tina då jag planerar att göra blodplättar till middag. Jag har haft ett sådant omättat sug efter blodmat de senaste dagarna. Kanske för att jag har järnbrist, jag vet inte, men sist jag åt blodplättar var i somras i Árasluokta. Vi satt uppe på kalfjället runt en eld och Britt-Inger tog fram gjutjärnspannan och stekte upp lite plättar till oss. Så himla, himla gott!
 
 
Förra helgen tog vi som sagt en vilohelg. Eller, så mycket vi förmår oss att kunna vila. Tur att hela familjen lider av måttlig rastlöshet. Jag hade tänkt skidra upp för Storkanis någon av dagarna men för att skona musklerna tog vi skotrarna istället. Det var kallt men ack så vackert där uppe. Snön låg tung på träden och skoterföret var sådär magiskt bra. Nästa gång jag blir ledig, under mellandagarna, hade jag tänkt ta topptursskidorna upp och sedan åka ner. Har jag tur är föret lika bra då som det är nu. Och med lite draghjälp från Nikko så ska det nog gå an. 
 
Nej, nu ska jag börja vispa ihop en smet så får ni ha det så fint så länge. :)
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: