En dag i vinterlandet

 
Även idag åkte vi "hem till Peppers". Jag har skrivit om det förr, att vi har en familjegård i Petbergsliden strax utanför byn. Gården har gått i arv i generationer sedan cirka tre hundra år tillbaka, så mycket av mina rötter finns på just denna plats. Alla byggnader, jaktkojor, hölador och smedjor är byggda av mina förfäder. Åkrarna jag idag spatserade över har vi plöjt i århundraden, förr för hand, sedan med häst, numera med traktor. Jag trivs verkligen där, omringad av skog, berg och åkrar som är våra. Speciellt dagar som dessa när frosten biter sig fast i lövträden och dimman ligger tät över bergstoppen. Fastän kylan gjorde sig påmind efter två timmar i ofodrade Lundhagskängor så var det svårt att slita sig från platsen. Hundarna sprang lyckligt omkring på de öppna åkrarna och spårade både räv, älg och lo som under natten traskat över gården.
 
Resterande del av dagen kommer vi inte göra många knop, hundarna ligger fortfarande utslagna på golvet här hemma. Jag ska kanske tvinga ut dem på en skidtur lite senare. Idag publicerade jag en bild på mitt fotokonto för första gången på typ en månad. Inspirationen har varit som bortblåst på sistone, men jag hoppas på att den är på väg tillbaka nu.

Jokkmokks marknad

I brist på systemkamerabilder får ni en något suddig mobilbild från renracet.
 
Vi drog till Jokkmokk på lördagsmorgonen för att gå på marknaden. Det hade varit ett rätt så bra håll i gång på fredagskvällen eftersom att alla låg och sov när vi anlände, haha. Vi satt en stund hemma hos svärföräldrarna innan vi begav oss ut på marknaden. Någonstans i vimlet missade vi ståndet där de säljer renkött, jag som hade velat köpa med mig ett par kilo renhjärta hem för att koka. Nåja, vi får invänta höstens sarvslakt så får vi ta hem egna hjärtan.
 
Vi drog oss ut ur vimlet och ner mot Talvatissjön, där träffade vi på några bekanta som skulle tävla med sina härkar i renracet. Vi stannade till en stund och Nikko fick på behörigt avstånd se en ren för första gången. I början drog han av ett lågmält morrande men det gick snabbt över, därefter kunde han knappast vara mer obrydd. Jag satt med Nikko på marken när en utav härkarna började bråka då grimman skulle på, han stegrade och sparkade vilt omkring sig och for nästan in i oss, men där satt Nikko och tittade lugnt på fastän härken bara var någon meter ifrån honom. Jag log för mig själv och tänkte att detta kommer bli så himla, himla bra. ♥ När vi kom tillbaka till svärisarna träffade vi siessa Eva och Inga-Lajla som kommit hela vägen från Kautokeino. De fick träffa det nya förvärvet också. Nästa gång de träffas lär ju bli först i sommar, i Árasluokta, och då kommer han ju ha vuxit en del.
 
En liten del av mig hade så gärna velat vara där hela marknaden, från onsdag till lördag. Jag missade Áras framträdande som jag så gärna ville se. Men man får ju offra lite när man skaffar smått, hehe. Det kommer ju fler år såklart, marknaden försvinner nog inte de närmsta hundra åren i alla fall.

Låt mig introducera: Nikko

 
Något vi har hållt hemligt nu ett tag är det nya tillskottet - Nikko. Han är en Alaskan Husky på tretton veckor och ska bli en riktig friluftshund. Mycket av den nya tillvaron är givetvis obehagligt och skrämmande, men det går framåt i raska steg. Om än vi har pratat om hund i ganska många månader nu så var Nikko ett rätt spontant köp, men uppfödaren verkar helt fantastisk och likaså hennes resterande 50(!) huskies, så jag har inga tvivel om att detta kommer bli en riktigt fin hund. Det mesta är som sagt främmande i dagsläget men han kommer att bli en väldigt världsvan hund. Först och främst ska vi träna honom till att bli ren-ren, alltså att kunna skilja på annat vilt och renar. Han kommer därför att få följa med till typ varenda skiljning, samling och märkning i närområdet, så att han blir riktigt bekväm med dem. I övrigt kommer han såklart att få följa med när vi åker skidor, kör skoter, fjällvandrar, tältar och så vidare. Framför allt kommer han under vinterhalvåret att få dra mycket, mest mig på skidor. Det ska bli så kul med en ny friluftskompis!
 
På förmiddagen idag for vi hem till mamma. Leo var till en början inte det minsta imponerad, han har trots allt aldrig varit särskilt intresserad av valpar, men det gick snabbt över när vi släppte dem i skogen. Nikko sprang efter Leo, fast sådär klumpigt som bara valpar kan, och hjälpte till att bära runt på pinnar. I skrivande stund ligger han utslagen på köksgolvet, haha. Än så länge är han väldigt, väldigt lugn av sig så jag njuter av det medan jag kan. På lördag åker vi till Nikkos andra hem, Jokkmokk, för att gå på marknaden. Jag som hade planer på att investera i en luhkka men de pengarna gick åt till en hund istället haha. Det ska bli så himla kul att få träffa alla som man inte träffar så ofta, nu när alla samlas inför marknaden. Miljöträning deluxe för Nikkos del dessutom. Är det någon fler som ska dit så hojta till! :)
 
Nu ska jag koka lite kaffe innan monstret vaknar till liv igen.