Turistfria Storforsen

 
Den här tiden på året dras många turister till Storforsen. Den gömda pärlan. För att bada, beskåda vårfloden i forsen eller helt enkelt för att göra upp en eld och bara mysa. På ett sätt är det ju fint att turister åker dit för att uppleva den otämjda forsen, men för oss lokalbor som gärna åker dit för att få en harmonisk stund för oss själva så är det hopplöst under sommaren. Därför finns den andra sidan. Den sidan byborna söker sig till när turisterna invaderar länet. Det är precis som det låter, motsatt sida, den icke så turistvänliga sidan. Det finns inga stängsel, inga spångar, klipporna leder rakt ut i det stormande vattnet. Jag tycker om den här sidan lite mer. Den är mer genuin. Mer vild. Jag har aldrig tyckt om människans intrång på naturen överlag. Att bygga och konstruera för att göra det enkelt och lättframkomligt, för det är precis det naturen inte är. Den är otämjd, svår och kräver respekt och försiktighet. Det är inget man med lätthet bemästrar.
 
Den andra sidan rymmer små vattenfall, de bildar en djup bäck som söker sig mellan klippkanterna för att sedan återförenas med den dånande forsen lite längre ner. Bäcken är badvänlig, trots strömmande vatten. Ett litet insider-tips till er som kanske vill njuta av forsen i ensamhet. :)
 
 

Uppåt fjälls - igen

 
Jag packade ryggsäcken som på rutin. Valde med omsorg, fördelade vikten. Det sitter i benmärgen nu, att packa inför en fjälltur. Oavsett om det gäller kortare distanser, till och från kalvmärkningar, eller en flera mils lång sträcka utan definierad destination. Man lever enkelt, ens liv kretsar kring kängorna du har på fötterna och ett torrt ombyte. Man lever för en kosa fylld med varma nudlar, torkat renkött och frystorkad chili con carne. Det är så himla fint. Vi skyndade oss upp på Sjnjierák i hopp om att hitta en tältplats innan det blivit allt för sent. Vi reste tältet i stormblåsten och Moder Natur bjöd på en sjuhelvetes solnedgång över fjälltopparna. Nikko sprang runt, hysteriskt lycklig, och tog sig ett dopp i en fjällsjö. Huruvida detta var frivilligt eller om han bara inte hann bromsa innan strandkanten tog slut vet jag ej, men han försvann under vattenytan efter ett öronbedövande plask. Det var närmare midnatt när vi sprättade en vinflaska och skålade för årets midsommar. Därefter kröp vi ner i sovsäckarna och somnade.
 
 
Dag två vaknade jag till ljudet av regn som smattrade mot tältduken. Vi var väl medvetna om att det skulle regna dagen efter och hade självklart packat med regnkläderna. Vi lagade frukost, klädde på oss och packade ihop tältet. Jag hade känt av ett begynnande skavsår dagen innan efter den segt stigande backen upp på Sjnjierák, så jag bytte strumpor och tog på mig skavsårsplåster i förebyggande syfte. Vi gick dock bara några kilometer innan jag kände att det var kört, skavsåret var kommet. Visserligen visste jag att mina fötter är närmare hopplösa, mina hälar sitter inte fast i någon sko överhuvudtaget, men mina Lundhagskängor har varit överlägset bäst hittills. Däremot missade jag att ta med mig ett par liners denna gång och det fick jag minsann lida för, det lär jag inte glömma tills nästa gång. Det spöregnade hela dagen och jag gick 1.8 mil med skavsår. Jag har aldrig haft så ont eller varit så blöt men lyckan var dock ett faktum, det går inte att vara tvär när man är på sitt happyplace. Ut på tur aldrig sur, som man säger. Vi stannade till en gång i ett vindskydd och lagade mat innan vi gick de sista 6 kilometerna till Årrenjarka. En himla fin tur, om jag får säga det själv. Lätt att gå och lagom lång. En dagstur i vanliga fall, men jag insisterade på att spendera min midsommarnatt på kalfjället.
 
 
Denna tur fyllde jag säcken med saker jag vanligtvis aldrig skulle tagit med mig. Kameran, bland annat, som på egen hand väger närmare två onödiga kilon. Vid kortare turer är det dock trevligt att ha den med. Jag, som brukar vandra själv, packade givetvis största delen av grejerna i min säck. Micke kom undan med att bära några mindre viktiga delar av utrustningen (vinet, bland annat haha). Han, som väger 95 kg, fick bära cirka 8 kg. Jag, som väger 51 kg, fick bära 15 kg. Lite felfördelat kom vi på när vi skulle packa ner allt igen, så dag två fick Micke bära nästan allt som kompensation haha. Nåja, en bra träning inför sommarens längre turer!
 
Det smälter fort nu i fjällen och förhoppningsvis ligger leden fri när vi går från Ritsem till Áras om bara två veckor(!). Jag är nöjd med packningen inför denna lilla tur och vi skulle utan tvekan ha klarat oss tre dagar till med den, så vi behöver inte bära tungt till sommarvistet. Skönt! Nu ska jag ta en efterlängtad dusch och slänga mig framför TV:n. Och äta en chokladkaka med gott samvete. Ha dä bra!

Det var den helgen det

Det mest hektiska helgen på länge är nu passé. I fredags for jag till Luleå för att klippa mig hos min barndomsbästis Lina som jag inte träffat på över ett år ♥, därefter packade vi ihop allt i bilen och for till Jåhkåmåhkke för att gå på 70-årskalas. Vid tolvslaget började vi dra oss tillbaka hem till svärföräldrarna för att sova, då vi skulle upp tidigt morgonen därpå.
 
 
På lördagen anlände vi till Arvidsjaur, precis i tid. Niila och Ida var i full färd med att slänga in ungarna i koltarna och sedan var det dop-dags. Efteråt bjöds det på mat och fika i Bergnäs. Där fick vi reda på att det minsann var Sáme girkkobiejve inne i Arvidsjaur, hur vi nu lyckats missa det under helgens gång. Där stannade vi till en stund och träffade på Eva och Inga-Lajla som jag inte sett sedan vintermarknaden. Vi åt middag och sedan gick vi på gudstjänst där en nervös Inga-Lajla skulle läsa en vers högt på lulesamiska inför hela församlingen. Det gick bra, hon var så himla duktig! ♥ Sedan satt vi där och lyssnade på prästens tal om att Gud är fjället, älven och dalen. Att samer måste hålla ihop och vara starka tillsammans. Jag som annars inte är särskilt förtjust i gudstjänster blev nästan frälst, haha. Vi sjöng samiska psalmer tillsammans, på alla de samiska språken. Så gott det gick i alla fall, sydsamiskan är ju rena egyptiskan. Obegripligt och svåruttalat haha.
 
Speciellt en psalm fastnade lite extra hos mig, på nordsamiska;
 
Mu álttár várrin báitá, Iđitčuovggas dat gollin roađđa. Mu girku lea nana soahki, mas lea váimmustan ruohtas ja coakci. Mu osku, lea šealgi johka, mii šávva mu váimmu čađa. Mu vuelie guoddá mu vuoiŋŋa, ráhkkisvuohđain albmái loktana, ja mu vuelie attán dutnje don gii ráhkisvuođain sivnidat. 
Mitt allt är fjället som skiner, glöder gyllene i morgontimmen. Min kyrka är stark som en fjällbjörk, i mitt hjärta är rötterna fästa. Min tro, som älven den glittrar, brusar mäktigt genom mitt hjärta. Min sång den bär min själ, mot himlen den lyfter sig, och min sång är till dig du som skapar allt med kärlek. 
 
 
Ungdomarna från ungdomslägret som anordnat hela kvällen, skrivit egna dikter och delat ut nattvarden. Superduktiga, verkligen. Finast av alla var såklart Inga-Lajla, fjärde från vänster, opartisk som man är hehe. Tack och gijtto för helgen alla inblandade! ♥♥♥