Hem till fjälls

 
Vi kastade oss i bilen och for till fjälls, som så många gånger förut, men nu hade vi fyra nätter och fem dagar framför oss. Stugan var varm trots att vi inte eldat. Solen sken och värmde upp varje vrå av skog och fjäll. Magiskt, precis som det alltid är där. Fyra nätter och fem dagar av värmade sol och fantastiska solnedgångar. En av nätterna fick vi somna till smattrande regn men vaknade upp till ännu en klarblå himmel. Marcus följde med, Jonny dök också upp, även Jonas och Fredrik var med på ett hörn. Vi hade en liten byafest för oss själva och oj vad det gick vilt till, haha. Halva söndagen låg killarna utslagna. Själv har jag ju ett rätt klockrent alkosinne och klev upp redan halv nio. Jag är ingen sådan som tycker om att gå ut på krogen, men att blicka ut över kalfjället och ta sig ett glas vin eller fyra - det är ju så det ska vara.
 
 
Vi tillbringade dagarna åt att... ja, inte göra så mycket egentligen. Om kvällarna for vi ut till forsen och gjorde upp en eld, kokade kaffe, grillade korv och fiskade. Solen är ännu besegrad av fjälltopparna men det dröjer inte länge innan den gassar dygnet runt. Den var bara nere i några minuter innan den började att stiga igen, så redan på hemvägen lyste trädtopparna brandgula. Vi (Micke) har äntligen bestämt oss för en tomt att smälla upp stugan på, med utsikt över sjön, Njánnjá och Ájládis. Otroligt vackert. Nu är det bara att hinna med allt pappersarbete, bygglov och diverse innan vi kan börja jobba med själva stugan. Åh så jag längtar, så himla fint det kommer att bli!
 
Det är så lågt vatten i Njavve nu, hela sandstranden jag står på på bilderna ovan ska egentligen vara under vatten. Detta på grund av att snön på fjället inte smält ännu, det är fortfarande full vinter på vissa ställen av Kabla. Ett stort bekymmer för de som planerat att fjällvandra i sommar, förmodligen kommer det att vara snötäcken på stora delar av Norrbottensfjällen i juni och juli. Kanske ända in i augusti. Eller som fjolåret, då den inte försvann alls från vissa toppar.
 
 
Renarnas viloperiod. Myggen är så gott som obefintliga såhär på försommaren, varpå renarna passar på att chilla järnet i skogslandet. Äta, sova, äta, sova. Vinterpälsen övergår successivt till sommarpäls och de ser rätt skabbiga ut såhär års haha, men ändock lika söta. Interna skämt ledde fram till att skogslandsrenarna numera går under det kollektiva namnet "ortens väktare".
 
Nu hade jag tänkt släppa ut Nikko en sista gång innan läggdags, imorgon startar den långa jobbveckan. Näst nästa helg blir det dop i Arvidsjaur och 70-årskalas i Jokkmokk, visst lever man ett hetsigt liv. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: