Nere vid piteälva

 
Idag var det varmt. Sådär lagom varmt. Jag kanske har nämnt det förut, att jag inte är någon stor anhängare av värme? När värmen drar in över Norrbotten på sommaren och temperaturen stiger till över 25 grader så är jag nog en av de få som vantrivs. För mig duger arton plusgrader gott och väl, högst tjugotvå, om jag själv får välja. Jag vantrivs med att svettas och att inte veta hur jag ska bära mig åt för att kyla ner mig själv. Dagar som dessa är således helt perfekta för mig; strax under tjugo grader och strålande sol. Vi sökte oss än en gång till vattnet, en isolerad del av piteälven. I denna värme flockas folk kring älven och på de naturliga badställena som bildas i vikarna. För att komma undan dessa (folkskygga jamen nanting haha) så valde vi istället att gå vår egen väg, tvärs genom skogen och ut på stenarna precis intill älvkanten. Där satt vi en stund och njöt medan Nikko sprang runt i vattnet och hämtade pinnar som älven dragit med sig norrifrån. Det är ännu iskallt, älvvattnet, som sig bör när det kommer från fjällets smälta snö. Fortsätter det såhär så är det nog inte allt för länge innan vi kan bada i pölarna på stenplatåerna utanför Storforsen. Först då är det ju sommar, på rikt.
 
Nu på eftermiddagen beger vi oss mot Boden för att grilla med några vänner.
Ha det fint i vårvärmen!

Chaplin och Nikko

 
Min storebror har nu hämtat hem sin valp, en amerikansk akita vid namn Chaplin. Igår träffades Nikko och Chaplin för första gången och det gick ju hur bra som helst! Det råder valpsjuka i vår omgivning just nu, sedan vi skaffade Nikko har åtminstone fem stycken i vår närhet skaffat valp också haha. Chaplin är nu nio veckor gammal och kommer väl att bli ungefär lika hög som Nikko, dock betydligt kraftigare. Förhoppningsvis kan de leka ihop i framtiden också, även efter könsmognaden. Lyckligtvis innebär detta alltså att vi endast behöver åka till min bror i framtiden för att kunna stimulera Nikko de gångerna som man själv inte orkar (sådana dagar får man ju ha ibland). Utmärkt, för båda parter! Chaplin är ju så himla söt och verkligen supergo. Ser fram emot fler lekdejter "kusinerna" emellan. Dessutom måste jag flika in att Nikko, trots sin klumpiga uppsyn och att han emellanåt blir lite väl exalterad, är väldigt duktig med valpar. Han ligger ner på marken, är inte våldsam och nyper försiktigt i dem vid lek. Han visar ingen aggression om de klättrar på honom eller tar godsaker från honom. Så genomsnäll. Bästa hunden! (Eventuellt lite partisk i sammanhanget)
 

Lycka är lika med friluftsliv

 
Tiden innan knopparna slår ut, då snöfläckarna fortfarande härjar i skogslandet. Färglöst, grått, blött och trist. Med det sagt är man ju ute ändå, såklart. I väntan på grönskan for vi till Benbryteforsen, eller Bäinbrötte som den blankt heter på piteälvdalska. Nikko fick springa av sig. Jag vet inte om det är den brusande forsen eller doften av fuktig skog som gör honom helt lyrisk (kanske har han indirekt ärvt det från mig), men när jag tar honom till älven så blir han alldeles utom sig av lycka. Barmark. Frisk luft. Vår. Vad det än är som sprudlar inom honom så ger det mig så mycket glädje, att han älskar detta lika mycket som jag. Jag fick precis vad jag önskat mig; en äventyrshund. ♥ Nu har jag två pojkar i mitt liv att dela mitt frilufsande med. Micke som gång på gång konstaterat att han är så glad att han träffat mig, att mitt ihärdiga tjat om att fara upp till fjälls och ut till skogs fått honom att inse hur bra han mår av det. Hans friluftsintresse har väl alltid funnits där, underliggande, men han har aldrig fått leva ut det tidigare i sitt liv. Idag kan han stolt titulera sig som friluftsmänniska, men framför allt att han "ta mig fan aldrig varit utomhus såhär mycket innan jag träffade dig". Haha, naturen gör gott! Ett extra plus är om man får ynnesten att dela den med människorna (och djuren) man älskar.
 
I skrivande stund ligger Nikko begravd under en filt bredvid mig och sover tungt. Micke kommer hem när som helst och då ska vi fredagsmysa som aldrig förr. Steka renfilé och dricka gott vin. Vardagslyx, såhär i veckoslutet.
 
Ha det fint hörni och kom ihåg att vara ute mycket. Helst jättemycket. Varje dag.