Maj månad och råkyla

 
Det var ett tag sedan sist och under den tiden har våren hunnit anlända. Ja, på sätt och vis i alla fall. Det är någon enstaka plusgrad om dagen sedan kryper det ner till minusgrader om nätterna. Lyckligtvis brukar en sen vår innebära en varm sommar, men visst hade det varit trevligt om sjöarna låg isfria redan nu. Nåja, sommaren kommer, som alla år dessförinnan. En veckas oavbrutet jobb växlade över i långledighet under helgen, jag ville åka upp till fjälls men Micke var inte lika sugen, så det blev en helg här i byn istället. Vi fick däremot rejäla uppdateringar om att det på delar av kalfjället är barmark(!) nu, vilket glädjebesked! Nu är det inte allt för länge kvar innan man kan färdas till fots där uppe.
 
I veckan har jag lite ledighet, sedan jobbar jag och därefter åker vi på vildmarksutbildning i Gävle. Sedan är jag långledig igen. Känns så himla skönt att kunna varva ner med längre ledighet emellanåt, jobbet blir så mycket roligare då. Under min ledighet försöker jag vara ute så mycket som möjligt. Det råder koppeltvång på hundar just nu när viltet är i gång med att föda sina ungar. Trots att Nikko visar minimalt intresse för vilt så väljer jag ändå det säkra före det osäkra och släpper honom lös i diverse renhagar i Arvidsjaurs skogar istället haha. Hagarna är rätt så stora och ger honom möjlighet att springa fritt, utan att jag behöver oroa mig över att han drar efter vilt. Jag är dock glad över att trotsåldern ännu inte är kommen och att han fortfarande lyssnar på inkallning och det alltför återkommande kommandot; NEJ. Älskade valp, vad du förgyller mitt liv!
 
 
Han har vuxit rejält, lillen. Sextiotvå centimeter i mankhöjd än så länge, men lika smal som en tjirogadd. Förhoppningsvis börjar han lägga på sig lite muskler framöver. Dragträningen går också bra, han drar nästan ingen vikt men själva "invänjningen" i sele och att ligga framför i draget är sådant vi jobbar med just nu. Men nästan framför allt att främja ett tunnelseende i draget, att inte bli distraherad över minsta lilla i farten. Går riktigt bra! Vi kör en gång i veckan/varannan vecka för att inte slita på honom. Han håller på att krypa ur skinnet av lycka när vi plockar fram dragselen så det bådar ju gott i alla fall!
 
Nu ska jag koka ännu en kopp te och landa framför Netflix i väntan på att Micke kommer hem från Luleå. Det ligger en liten förkylning i kroppen som ska besegras innan jobbet återupptas på fredag. På grund av trist väder så ligger fotoinspirationen på minimum, men så är det, det blir ju bara bättre. Känns orimligt att juni bara är tre veckor bort.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: