Snöpremiären

 
Det var ett tag sedan sist! Snön har hunnit vara på besök ett par gånger. I skrivande stund snöar det hemma i byn, förhoppningsvis är den här för att stanna nu, om än jag har mina tvivel. Jag tror aldrig att jag längtat så mycket efter skidåkningen som jag gör i år. Jag drömmer dagligen om att skidra över kalfjället och susa ner för slalombacken. I år blir det att investera i ett par nya skogsskidor. I dagsläget har jag sex par skidor (haha) för olika ändamål men skogsskidor med stålkant är det enda som fattas innan hela utrustningen är komplett. Det är lättare att skidra över kalfjället med stålkant då det oftast är skare och vindpinade snötäcken där. I år har jag ju dessutom en dragfärdig hund som kan hjälpa mig på toppturerna! Ååh vad jag längtar!
 
I helgen for jag och Micke upp till Njavve där vi bodde i stugan tillsammans med svärisarna och alla hundar. Detta var nog den gång som Njavve visat upp sig från sin allra vackraste sida någonsin. Rimfrosten hade tagit ett fast grepp om alla träd, trots att solen sökte sig in genom trädstammarna lyckades den ändå inte tina bort glittret. Renarna hade sökt sig från fjället och stod samlade i de frostbeklädda skogarna. Alltså så himla, himla vackert. Jag ska försöka lägga upp några bilder i mån av tid, annars kan ni se några av dem som jag redan lagt upp på min instagram. Vi tog även tillfället i akt att kolla på stugplatsen där vi kommer bygga stuga inom sin tid. Jag har berättat om denna plats tidigare. Mitt i skogen, en bit ovanför sjökanten med utsikt över Njánnjá och Gábllá. Otroligt fint ställe. Vi hade förhoppningar om att få börja förbereda marken i år men väntar nog istället tills vi får bygglov från samebyn. Det kommer bli så himla fint om allt går vägen.
 

Nikko mår också bra. Han går på dragträning i spann ett par gånger i veckan och är verkligen superduktig på det. Han vill gärna åt sidorna så som unghundar ofta gör, tvärdrar åt kanten för att lukta på en pinne mitt i allt. Lyckligtvis har han en minst lika stor (och stark) hund vid hans sida som drar tillbaka honom i spannet när han vill ut på äventyr. Han är nog gladast av oss alla vad gäller snön, det är det bästa han vet. När vi for åt Arvidsjaur härom veckan så stannade vi till i ett skogsparti uppe på en bergstopp där han fick springa lös bland snöklädda träd. Gladare jycke får du leta efter. Kul att se att han tar efter mattes mentalitet - vinter och snö är bäst, sommar och värme är desto sämre.
 
Nästa vecka har jag några dagar ledigt och planerar (såklart) att dra till fjälls. Har jag turen med mig kanske snön ligger på backen där uppe. Om så är fallet åker skidorna med såklart. Längtar sååå mycket efter premiärturen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: