Ännu en dag i renhagen

 
Sarvslakt. Det bästa och samtidigt det jobbigaste med hösten. Slakt är en del av mitt liv och har varit det så länge jag kan minnas. Det går som på rutin. Man blir ju van på ett sätt, inte mindre berörd men mer införstådd i hur viktigt det är med slakt. Det viktigaste är ändå att ta tillvara på allt, låt inget gå till spillo. Allt ska användas. Skinnet ska man sitta på under vårvinterdagarna på kalfjället. Bällingarna ska sys till ett par nuvttagat så att man håller sig varm. Hornen pryder knivskaft och saltkar. Det garvade skinnet används till knivbälten och byxor. Mycket av det övriga äts upp. Inget får gå till spillo.
 
Idag var det alltså sarvslakt i Bajkasj. Sarvarna är ofantligt vackra såhär års. De har ätit upp sig inför brunsten och fejat sina makalösa kronor. Jag mötte upp Micke och resten av gänget utanför hagen. Vi stekte skav över elden och drack kaffe innan hela spektaklet drog igång. Till en början stod jag som "prickare", det vill säga den som håller koll på vilka som drar sarvarna ur hagen och hur många de drar ut. Efter bara några minuter kastade jag över uppgiften på Micke och sprang efter kameran istället. När jag fick syn på hur sarvarna sprang omkring inne i hagarna bland alla avslagna rallarrosor kunde jag inte motstå frestelsen. Det slutade med att jag fotograferade oavbrutet i fem timmar. 
 
 
Att "inget får gå till spillo" innebär också en hel del jobb. Trots att själva kroppen ska hängas i ett par dagar innan den styckas så fick jag med mig lite jobb hem. Blodet som vi samlade ska vispas och sedan silas. Vispningen gjorde jag på plats med en grov pinne, precis som back in the days haha. När jag kom hem insåg jag dock att vi inte har några förpackningar att förvara blodet i så jag väntar med silningen till morgondagen. Tunga, hjärta, lever och feta ska blötläggas i kallvatten över natten och sedan frysas in. Det känns skönt att fylla frysen igen, nu har vi "bara" två lådor kvar av ren- respektive älgkött så det var på tiden. Jag ser fram emot de kommande maträtterna. Renkok, blodplättar, köttsoppa och så vidare. Åh, bästa tiden är verkligen nu.
 
Den senaste veckan har jag ägnat mig åt huvudsakligen vakjakt utan resultat. Med en vilodag idag så börjar den "riktiga" jakten imorgon. Löshundsjakten. Nästa gång jag stöter på dessa fagra djur igen blir nog inte förrän renskiljningarna drar igång då vi avverkat vår nödvändiga slakt nu. Och jag längtar redan efter dem.