Det efterlängtade regnet

 
Efter sommarens obarmhärtiga torka så kan jag inte göra annat än att njuta av regnet. Även om det kommer i form av oberäkneliga skurar som dyker upp när man minst anar det. Som när man är ute i skogen för att reka rågångar och inom loppet av tre minuter helt plötsligt är dyngvåt. Jag känner trots det en tacksamhet över regnet. För det är så välbehövligt. För oss alla. I samband med dagens skurar passade jag på att dra fram alla säsongsenliga kläder ur garderobsgömmorna. De stickade tröjorna, tjocksockarna, underställen, jaktställen (i plural, ja). Det är visserligen över tjugo grader varmt idag men jag har redan börjat förneka allt som går emot att hösten är på väg. Därför trotsade jag även värmen genom att ta på mig tjocka ullsockar och en stickad tröja på vägen ut i skogen idag - och tur var väl det, för när regnet sedan kom så frös jag inte det minsta.
 
Igår var jag till skjutbanan. Mest för att träna men passade också på att skjuta godkänt på skjutprovet inför jakten. Jag tycker att det är bra att vi har det i vårt jaktlag. Ett prov på att du är skjutduglig år efter år. Bara för att man jagat i femtio år så är det ingen garanti. Jag törs nästan lova att antalet skadeskjutningar hade halverats om alla jaktlag införde ett sådant. Sedan är väl den yngre generationen betydligt mer självkritiska i sitt skytte, vilket i detta sammanhang är bra. Man nöjer sig inte bara för att man skjuter godkänt på provet, skotten ska sitta där man vill ha dem. Fyra skott inom en snusdosas radie på åttiofem meter. Och det är inte alltid så lätt. Men sätter man dem där, på banan, så kan man känna en obeveklig trygghet i skogen. Skotten sitter där de ska, inte bara en "duglig och godkänd träff".
 
Bössan går i alla fall fint. Grovjusterade och sköt in men lär nog behöva justera ytterligare vid nästa provskjutning, bara för att säkra att den går som den ska. Ska då även hinna skjuta några skott med de halvmantlade kulorna också för att kontrollera att de ligger ungefär i samma linje. Men hörni, det börjar dra ihop sig. Inte bara att dagarna rinner förbi men också skiftningarna i skogen tyder på att det snart är dags. Det kanske börjar bli uttjatat nu men ni förstår ju att jag längtar, haha.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: