Tjaktjajaure

 
 
Älskade Tjaktjajávrre. Det var två år sedan sist. Den här sommaren har slagit rekord på många sätt och en av sommarens allra mest anmärkningsvärda händelser var att jag badade i Tjaktjajaure. Jag, Frida, föredetta badkrukan, går numera under smeknamnet Tjaktjajaures utter. Så mycket badade jag alltså. Ni som är någorlunda bekanta med fjällsjöar vet att de har en förmåga att vara iskalla även under sommarens allra varmaste dagar. På sin höjd kanske du kan njuta av tiogradigt vatten mitt i juli. Nu hade vi ingen termometer, men jag skulle tippa på att sjövattnet i år var cirka tjugo grader varmt. I luften närmare trettio. Vi hade underbart väder som gick över i åska och skyfall om nätterna, och det är ju inte helt fel faktiskt. Att ligga i en liten stuga i utkanten av Sareks Nationalpark och somna till ljudet av regnet som landar på plåttaket. Ren magi.
 
På morgonen drogs näten in och på eftermiddagen grillade vi rödingpaket. Färsk röding. Alltså, så himla gott. Micke och jag for ut med vattenskotern en dag och stannade till vid en strand en bit bort. Där låg sjön spegelblank. Runt omkring oss sträckte sig Sarek och Skierffes toppar mot skyn. 
 
 
Ni vet ju när man ser något så vackert att det är lite svårt att ta in. När man vänder sig om, tittar in i sin partners ögon som lyser av glädje och livslycka. Vi två, ett spegelblankt Tjaktjajaure, tropisk värme och Sareks vildmark. Omöjligt att återberätta. Den här sommaren går verkligen till historien. Jag tycker att detta år överlag har haft helt fantastiska årstider. Vintern var full av snö, vårvintern var solig och krispig, vårslasket var obefintligt och sommaren var varm. Nu hoppas jag att hösten blir lika drömsk och perfekt. Tvåtusenarton är utan tvekan en av mitt livs topp tre bästa år och kanske det året jag varit utomhus som allra mest under alla årstider. 
 
När vi först for till Tjaktja var det bara Per, Micke, Nikko och jag. Stugan i Tjaktja är knappt 15 kvadratmeter, det ryms med nöd och näppe två enkelsängar, ett litet bord, en kokvrå och en kamin. Efter två dagar ville även Mona komma upp och vi, som inte är särskilt ovana vid compact living, lyckades då klämma in fyra fullvuxna och tre hundar på dessa femton kvadrat. Det ni! Två sov på renskinn på golvet, övriga två i sängarna och hundarna lite överallt där plats fanns. När man bor till fjälls så går man benhårt på linjen finns det hjärterum finns det stjärterum. Därför känns det också rätt tomt när man kommer hem igen. Det känns också lite lustigt att gå på en vanlig toalett och att kunna dricka vatten ur kranen. Kranvattnet som de första dagarna är omöjligt att dricka då det smakar så mycket klor i kontrast till fjällvattnets friska, rena smak. Det tar liksom lite tid att återställa sig till vanligt civiliserat liv igen.
 
 
Både i Tjaktja och i Áras är det ingen mobiltäckning, så vi har till stor del levt utan stressen från sociala medier. Bara det är ju en semester i sig. Mickes semester är nu slut och han har återvänt till vardagen. Själv har jag en vecka kvar, men den kommer att tillbringas här i byn. Tro det eller ej men det behövs en liten återhämtning efter semestern också, lite tid att acklimatisera sig till civilisationen och alla måsten. Vi ska umgås med familjen och vännerna på hemmaplan. Jag hoppas temperaturen sjunker lite till så att jag och Linnea kan börja dra med hundarna igen snart. Det dröjer inte länge innan sarvslakten drar igång och då far vi till fjälls igen. Ja, vi flänger ju mest hela tiden, det kanske ni har förstått nu haha. Men jag älskar den här livsstilen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: