Sista dragturen

 
 
Första helgen i maj tillbringades i Njavve. Vi drog med oss Jonte och Linnea upp, tillsammans med åtta hundar. Fyra hundar sov på stake-out ute i skogen och fyra hundar sov inomhus med oss. Det blev visserligen livat emellanåt (är ju ändå huskies vi pratar om, det ska ylas en del) men så himla mysigt vi hade det! Vi grillade till middag, tog hundarna ut på små dragturer längs med skogsvägarna och slappnade sedan av med ett glas vin eller två. Där en stund kom Johan förbi med sina två hundar så helt plötsligt hade vi tio hundar samlade på gården, haha. Det är en fröjd att se hundar springa runt i flock sådär. Naturligt samspel och flockmentaliteten. Det är fint på något sätt. Vi släppte dem även i hagen där vi har renskiljningar om vintern (Bájkasj) så att även de rymningsbenägna hundarna fick springa av sig.
 
 
Sista dagen bjöds det på riktigt finväder och det kändes som att vårvintern tog sitt sista farväl. Nere på sjön hade vaken öppnat sig åt båda hållen och en stor fåra med porlande vatten sökte sig fram. Temperaturen steg till närmare tolv plusgrader och det blev på tok för varmt för att springa längs med vägarna. Istället drog vi ner fyrhjulingen till isen och körde en sväng på den lilla skare som fanns kvar. Det tinade friskt under tiden vi var där, bara på två dagar hade den halvt snöklädda skogen blivit helt bar. Isen var ömsom hård vid skuggorna och ömsom mjuk och full av ovanevattne (kan ej den svenska översättningen haha). Vi kämpade oss igenom och det blev någon kilometer ändå. Isen kylde hundarna och gav dem möjlighet att äta snö under tiden. Men det var sannerligen den sista långturen för i år, det törs jag lova. Nu går hundarna ner i sommartempo. Jag längtar redan till nästa vinter när vi far upp på Gábllá med varsitt fyrspann. Vinterturerna inför nästa år är redan planerade och det ska bli så himla kul!
 
 
Nikko har sedan dess åkt på en rejäl stukning i bakbenet så det blev ett ofrivilligt tvärstopp i träningen. Att gå från att dra i spann ett par gånger per vecka, varvat med att cykla och springa, till "väldigt korta promenader och strikt vila" är ett rent helvete för en arbetande husky. Han stöttar inte alls på det benet och har inte gjort det nu på flera dagar. Han visar gott mod till trots och tar sig fram utan större förhinder med tre ben, men det gör lite ont i hjärtat att se honom såhär. Det är några veckor bort innan han är helt återställd. Ändå är det rätt skönt att det hände såhär i slutet av dragsäsongen och inte mitt i den, på så sätt går vi ju inte miste om så mycket. Han är dock på bättringsvägen som tur är.
 
Den senaste veckan har varit helt galen. Som jag sagt förut har vi ju egentligen inte någon långdragen vår här i Norrbotten. Det går från snöfri mark till sommar på en vecka, ungefär. Det har varit mellan tjugo och tjugofem grader varmt här på sistone och nu skiftar gröna nyanser i träden överallt. Skönt, ändå. Inte för att jag är så pigg på värme men så himla gött med barmark alltså! Älskar det. Ser fram emot de eviga sommarnätterna upp till fjälls, att fiska röding i midnattssol och att få springa över snöfria vidder. ♥


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: