Vårkänslor

 
Trots att stora drivor ännu dominerar de flesta öppna ytorna så är det tydligt att våren är på väg. Bara de senaste dagarna har snötäcket sjunkit med två decimeter. Så himla skönt! Jag har suttit och drömt om barmarkssäsongen i flera dagar nu. Mestadels hösten, faktiskt. Min favoritårstid. Jag har bestämt mig för att unna mig en ny bössa till denna säsong och håller för nuvarande på att skriva om mina befintliga bössor till rätt adress, men så småningom skickar jag in licensen för den nya. Längtan kommer knappast bli lätthanterligare när jag väl får den i hand, haha. Jag har redan tagit ut sexton dagars ledighet i september och planerar i vanlig ordning att bo i skogen på heltid då.
 
Det har även regnat för första gången i år. Åh, jag som älskar regn. Har alltid gjort det. Ända sedan barnsben. Jag vet inte riktigt vad det är, annat än det givna så som att luften blir så frisk. Men det ligger så mycket sentimentalt i regnet för mig. Jag mår så bra när det regnar. Älskar att vara ute då. Bli blöt i håret och dra in den kvava luften i lungorna. Än så länge har jag inte mött någon som tycker om regn så mycket som jag gör. Det kanske jag aldrig kommer att göra. Att vandra i skogen i regn är lika njutfullt som i strålande solsken, tycker jag. Nästan snäppet bättre.
 
 
De senaste dagarna har jag jobbat i Luleå. Där jobbar jag i tre veckor till innan jag övergår till att plantera skog. Familjen är ju skogsbrukare och äger skog en bit utanför byn, där vi avverkade en hel del för närmare två år sedan. Samma skog som mina förfäder planterade för över 100 år sedan. Nu är det alltså vår tur att plantera skog som mina barnbarn sedan kommer att få avverka om nästan hundra år. Känns fint, på något sätt. Att föra arvet vidare genom naturen. Det känns lite overkligt att skogen jag jagar i, är uppvuxen i och för nuvarande lever i är planterad av mina förfäders händer. Folk jag aldrig har träffat men vars blod rinner i mina ådror. Våra händer rör vid samma tallstammar, fast hundra år emellan. Plantering är ett tungt och slitsamt jobb men det ska bli skönt att få arbeta utomhus i några veckor med familjen som kollegor. Låta hundarna springa fritt. Ackompanjeras av fågelkvitter och dricka kaffe ur träkosor under lunchtimmen. 
 
Sedan jobbar jag i Luleå i några veckor igen men när sedan juli knackar på flyttar vi upp till fjälls. Kalvmärkningen drar förhoppningsvis igång tidigare i år. Vi hade tänkt gå från Ritsem, vandra Padjelantaleden till Árasluokta. Flygräkningen blev så enorm ifjol att vi snålar ihop i år, haha. Flyger kanske till kalvmärkningen om vi märker i Sarek i år, men förhoppningen är att vi går emellan hagarna och sparar ett par tusen kronor på det. I skrivande stund sitter jag i soffan och inväntar sambon och hunden som precis kommit till civilisationen efter att ha varit i Árasluokta i några dagar. Har tagit fram en älgfilé och tänkte göra finmiddag ikväll och mysa på. ♥ Har saknat dem så mycket!
 
Nu ska jag ta mig själv i kragen och göra lite nytta innan denna dag är förbi. Glad första maj på er!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: