Årets första tältnatt

 
Vi har pratat om det i flera veckor nu, att premiärtälta. Oftast har det kommit något emellan som gjort att vi blivit tvungna att prioritera om i sista sekund, men igår var det alltså dags. Jag har sålt bort min ryggsäck och i väntan på att köpa min nya så hade jag endast tillgång till min lilla Lundhagsryggsäck på 30 liter. Nu skulle vi ju bara vara ute i en natt men jag packade ändå säcken full med grejer. Jag blir gång på gång förundrad över hur mycket saker som egentligen får plats i en så liten säck. Jag använder den i regel som min kamerasäck och packar då ofta med mig kamerautrustning, stativ, ombyten och något snacks om jag skulle vara ute en längre stund. Den räcker gott och väl till en dagsvandring, med råge. Resten av packningen, de större sakerna så som sovsäck och tält, packade vi i Mickes säck. Vi satte oss sedan i bilen och körde iväg till Vittjåkk och Akkanålke som skulle bli vårt temporära hem över natten. Detta är som sagt mest för att träna upp oss inför sommaren, kolla så att all utrustning fungerar som den ska och så vidare. Så att man inte står med ett läckande liggunderlag eller ett trasigt stormkök halvvägs till sommarvistet.
 
När vi kom upp på toppen sökte vi oss till en lämplig tältplats vid en av sluttningarna. Det blåste rätt kraftigt och jag hade hoppats på att blåsten skulle tillta för att kolla hur tältet hanterar stormvindar, men istället avtog dem successivt under kvällen. Himlavalvet dominerades främst av tunga moln men längst bort i horisonten bröt sig solen igenom. Det var så himla vackert att titta på nederbörden i fjärran. I samband med solens strålar såg det ut som att bergstopparna var gjorda av guld. Senare inpå kvällen nådde strålarna ända fram till oss. Fjälltoppen färgades brandgul av den låga sommarsolen. Åh, vilken dröm alltså. Stunden var inte långvarig men det är sådant som gör att jag älskar naturen. Den är så flyktig. Därför blir jag extra glad över sådana stunder, att ha ynnesten att uppleva det, just där och då.
 
 
När vi gått och lagt oss i sovsäckarna öppnade vi en liten vinflarra. Det har blivit som lite av en tradition för oss, från första gången vi fjällvandrade tillsammans i Kvikkjokk och tog med oss en liten flaska mousserade vin som vi sprättade på toppen. Flaskan räcker precis till ett halvt glas vardera, vilket är alldeles lagom. Vin smakar (precis som allt annat) allra bäst till fjälls. Jag hade även som lite extra vardagslyx packat med mig en liten bluetooth högtalare. Där spelade vi min favoritspellista. Samma lista som jag lyssnar på när jag är ute och fotograferar. Just den musiken gör mig så himla lugn i själen, på något sätt. Det är så svårt att förklara. Ni kan hitta spellistan HÄR, om ni skulle vara intresserade. 
 
Efter att Nikko fått sitt sedvanliga fjällspunk (han blir alltid heltokig när vi kommer upp på kalfjället, det har jag säkert berättat förut) så kom även han och la sig inne i tältet. Efter bara en kort stund så somnade vi alla tre. Enligt prognosen skulle det bli några minusgrader och lätt snöfall. Det var inget som jag märkte av för jag sov hela natten, åtta timmar i sträck. Detta händer ju typ aldrig mig. Första natten brukar vara värst, andra natten är helt okej och tredje natten brukar jag i regel somna lika fort som en klubbad säl. Kanske var det kylan som gjorde att jag sov så gott. Jag vet inte. Jag vaknade i alla fall av en blöt nos mot näsan och drog upp dragkedjan till tältet för att kika ut. Längst bort i horisonten såg jag skymten av ett stort oväder. På väg rakt mot oss. Vi låg och drog oss en stund men efter ett tag fick jag hetsa igång Micke och börja packa ihop våra grejer. Jag hade helst velat komma hem med ett torrt tält. I samma veva som vi drog på oss ryggsäckarna började snön att falla. Vi blev alltså färdiga precis i tid och hann komma fram till bilen, lasta in våra saker och köra hemöver igen.
 
 
Jag är mer än nöjd med vår tältpremiär. Det är så himla mysigt att göra sådana här spontana saker ibland, mitt i veckan. Mitt i livet. Det är guld värt att få en liten paus från allt vad vardag heter och bara leva i nuet en stund. 
 
Nu är det ju inte länge kvar innan vi står på leden igen. Jag hoppas att myggorna fryser ihjäl under de kommande frostnätterna och att temperaturen blir sådär lagom kylig under vägen upp till Árasluokta. Padjelantaleden är ju väldigt lätt att gå, terrängen är inte särskilt krävande. Den erbjuder dock säreget vackra vyer och det är relativt turistbefriat (för er som inte är så intresserade av en högtrafikerad vandringsled). Kan då varmt rekommendera den. Bara cirkus fem veckor kvar nu innan vi flyttar västerut. ♥

Sommarens första natt

 
Vi åkte på tur igår kväll. Meningen var att ta en snabb visit till Fällforsen eller dylikt, men det slutade med att vi åkte till Moskosel istället. Förbi Pilträsk och tittade till mitt favorithus (kan berätta mer om det i ett annat inlägg). Vi körde i timmar och kom inte hem förrän strax efter ett någon gång. Jag som skulle upp och jobba klockan fem på morgonen. Må så vara att jag har lite svårt för sommaren ibland, men att köra bil i en stilla sommarnatt medan solens sista strålar färgar himlen i hundra varma nyanser - det är så svårslaget. Det är så himla mysigt. Oftast är det ju dessa nätter man bär med sig i minnet, när man planlöst kör omkring på grusvägar som slingrar sig genom de norrländska skogarna. Det var inte så varmt, ungefär sex grader, men ändå fanns så starka lovord om sommaren att jag inte kunde låta bli att bära klänning. Jag trotsade myrmark och kallt vatten, gick barfota fram till sjökanten och blickade ut över den klara vattenytan. Helt okej. Ändå.
 
På vägen hemåt körde vi igenom Fjällbonäs av sentimentala skäl. Älskar den byn. 
 
Den efterföljande dagen, alltså idag, har varit den mest trögflytande någonsin. Lite sömn tär på mig på ett sätt som avsaknad av mat inte ens kommer i närheten utav. Jag upphör liksom att fungera normalt. Kan inte hålla en helhjärtad konversation med en annan människa, haha. Jag gick av och an, nästan in och ut ur medvetande hela dagen. Och då drack jag två energidrycker inom loppet av tre timmar utan att det gav någon effekt. Nej, det är bara att inse att sömnen är grundläggande för mig. Precis som mat är för min sambo, som annars tappar både humör och livslust. I vilket fall som helst var gårdagsnatten värt det. Helt klart.
 
Inatt ska jag ta igen det jag har missat och sova ut ordentligt imorgon. Förhoppningsvis blir det en rejäl utedag när vädret verkar så lovande.
 

Planering och flyttfunderingar

 
Plantorna till planteringen blev försenade och nu sitter jag alltså här med fem dagars ledighet och ingenting att göra, haha. Ska in på jobbet för ombyggnation imorgon dock, men i övrigt är det rätt stiltje. Hade behövt köpa extravikter till vapenskåpet och städa undan i vardagsrummet, så det kanske jag tar tag i. Så småningom.
 
Nikkos ben har blivit betydligt bättre nu och vi har påbörjat träning inför sommarens vandringar. Igår besteg vi ett lågfjäll som start, utan packning. Mest för att träna upp fötter och hjärna på kalfjällsterräng. Ifjol pajade jag min ländrygg med min nuvarande ryggsäck så den ska jag sälja iväg och istället köpa mig en Fjällräven Kajka 75L. Den riktiga vandringsträningen blir alltså först när jag fått hem den nya säcken. Det blir även att köpa en klövjeväska till Nikko i år då han ska få bära sin egen mat och sitt eget vatten under sträckan upp till Áras. Det är mycket som ska inhandlas och planeras. Vi skickar upp färskmaten med helikopter, övriga torrvaror har vi ju redan kört upp med skoter, men det mesta tar vi med oss upp i ryggsäckarna.
 
 
Jag har även sett över mina knivar inför sommaren. Ifjol åt hunden upp slidan på en av mina finare knivar och jag har i princip gått knivlös i snart ett år. Visserligen har jag ju ett par köpesknivar, men jag föredrar klart handgjorda knivar, alla dagar i veckan. Jag hade tänkt höra med Utsi om han har möjlighet att fixa en ny slida då kniven är hel och ren i övrigt. Annars har jag även hunnit beställa en ny kniv, av Per-Thomas. Han studerar på Samernas just nu och är riktigt duktig på hårdslöjd. Jag har fått välja bladlängd men i övrigt gett honom fria händer till hur den ska se ut. Masurbjörk i kombination med horn är ju en tidlös klassiker, men vi får se vad han åstadkommer. Till råga på allt har jag dessutom beställt ett nytt knivbälte och en vapenrem, som jag förhoppningsvis hinner få innan vi drar till fjälls i juli då sommarens kalvmärkningar drar igång.
 
 
Vi har ju sökt hus nu ett bra tag utan att ha hittat det vi är ute efter. Man ska ju inte skynda men vi båda är uppvuxna i villa och det tär på oss att bo i lägenhet. När vi körde till Arvidsjaur igår så utbrast Micke vad han skulle ha kunnat jobba med där, om vi skulle flytta dit. Jag höll på att köra av vägen. Jag är till hälften uppvuxen i Arvidsjaur, till hälften i Älvsbyn. Mina förfäder kommer från Arvidsjaur och av någon anledning har jag alltid dragits dit, till samma marker där mina förfäder levt. I Njallejaur, Auktsjaur och Fjällbonäs. Vidare västerut, mot Arjeplog. Jag söker mig dit, har alltid gjort det. Lekt i gamla granskogar som barn, bland röudoll och skåogsstjeir. Finast vore ju ändå att flytta till samma byar, kanske rent av samma hus, som mina förfäder byggt och vuxit upp i. Hur fint hade inte det varit? Nåja, hem är många ställen för mig. När rätt hus dyker upp så lär jag nog trivas vars vi än hamnar, så länge det är inom Pite älvdal.
 
I övrigt rullar livet på och jag hoppas på att så småningom komma igång med fotograferandet igen. Det är svårt att hinna med ibland, tycker jag. Tror att det har att göra med att ta sig tid. Inspirationen finns ju där, men jag har inte tiden att strosa runt planlöst i skogen på samma sätt som förr.
Tidigare inlägg