Våren är här!

 
Wow, så skönt! I skrivande stund är det tio grader varmt ute och solen skiner friskt. Det kunde man inte tro för bara några veckor sedan då det kom femtio centimeter nysnö över en natt. Där och då tappade jag all lust för snöskottning och beslöt mig för att ta en lång paus. Nu har all snö på bron tinat bort, hips vips! Takdropp, fågelkvitter och strålande sol utanför fönstret. På så vis är det ju ganska fint att bo uppe på en kulle och ha sol från morgon till kväll. Så vad har hänt sedan sist? Jag har tappat all inspiration för fotografering men livsglädjen är desto mer närvarande. Som alltid, den här tiden på året. Istället passar vi på att vara ute så mycket som möjligt. I år har jag dessvärre inte haft samma vädertur som ifjol. Varje gång jag varit ledig har det stormat eller varit mulet. Förutom en fantastisk dag, som ni kan se på bilden ovan. Nollgradigt, vindstilla och strålande sol. Bättre blir det inte!
 
I helgen for vi till Njavve. Planen var att dra en sväng över fjället med skotrarna och att jag skulle få prova på en skotermodell som vi eventuellt ska köpa som "substitutskoter", a.k.a. min skoter. Jag föredrar som bekant att åka skidor framför att köra skoter, men under längre svängar (som upp till Arasluokta) kan det vara på sin plats att jag kör en egen så att vi får upp mer packning. Dessvärre stormade det rejält så vi ställde in skoterturen och for och utfodrade renarna i skogen istället, där det åtminstone var lä. Söta Alice fick följa med och mata renarna och det tyckte hon såklart var superkul!
 
 
I ärlighetens namn var jag på rätt dåligt humör när helgen inleddes. Oklart varför, men rätt så mycket har motarbetat mig den senaste tiden. Saker har liksom inte riktigt gått som jag har förväntat mig och frustrationen har utmynnat i en slags övergripande irritation. Men allt försvann när jag klev in i hagen. Dessa underbara djur alltså. Det är så harmoniskt att umgås med djur, överlag. Alla tunga känslor av otillräcklighet och frustration bara rinner av en. En försiktig puss på kinden av en luddig renmule sprider sådan glädje att inget annat kan nå fram till själen. Jag älskar dem, så innerligt. Djur har ju den effekten, kan jag tycka. Det finns inget mer harmoniskt än att vara omringad av djur. Oavsett om det är på fjället bland renar eller i en sommarhage bland kor. Som att man tvingas ned från sin höga häst och tas ned på jorden igen. Det enda som betyder något är att vara närvarande, där och då.
 
Jag är störtkär i två av kalvarna. De har två olika personligheter men båda är så otroligt älskvärda. Den ena av dem, som äter ur min hand på en av bilderna ovan, står alltid längst fram vid grinden. Han praktiskt taget klättrar upp i kälken för att hinna äta innan alla andra. När sedan alla fått sitt foder står han tålmodigt och väntar på att det bästa av allt ska plockas fram ur skotern; laven. Godiset. Bara ljudet av en prasslande plastpåse får honom att hoppa upp i famnen på en. Den andra är raka motsatsen (på bilden nedan). En riktig blygis. Gör inte mycket ståhej men står gärna vid sidan om och observerar. Tycker om att stå nära, nästan precis så att man tar i varandra, men inte riktigt. Går efter. Står och tittar en djupt i ögonen, länge. Kommer fram och nosar. Försiktig men social. Dessa två är som en extrovert och en introvert. De är båda helt fantastiska på sitt sätt. Precis som oss så har de helt olika personligheter. Varierar stort från individ till individ. Älskade, underbara djur, vad ni förgyller livet! ♥
 
 
 
Nu väntar vi bara på att våren ska skynda sig fram. Nu vill vi ha barmark. Jag vill ut och göra i ordning gården, röja i skogen och fixa i ladugården. Inatt kommer vara första natten på flera månader då det är plusgrader. Och då frostnätterna är över så går det undan, det är sen gammalt.
 
Jag har försökt variera kosten lite på sistone också, till min sambos stora förtret (haha). Som ni vet lever vi ju uteslutande på viltkött; älg, ren, röding, skogsfågel och ripa. Men faktum kvarstår att vi i princip alltid äter kött, till varje måltid. Det har också en tendens att bli samma mat dag efter dag. En typiskt snabbmiddag efter att båda är trötta efter jobbet är till exempel skav och potatis. Jag är spyless på skav nu. Och ja, jag vet att det låter jättebortskämt. Jag får alltid sneda blickar från kollegor när jag tar fram matlådan innehållande renskav och suckar ljudligt. Men äter man samma mat dag ut och dag in så blir det ju trist tillslut, oavsett om det är kycklig och ris eller oxfilé liksom.
 
Jag har därför försökt att laga mer av sådan mat jag verkligen älskar, alltså italienskt. Italiensk mat är ju LIVETS mat. Verkligen precis sådant som jag älskar. Mycket basilika, persilja, pasta, tomat, ost. Och så många goda och vegetariska(!) recept. Jag har bland annat gjort tortellini med ost och spenat, soltorkade tomater och mozzarella. Helt fantastiskt gott. Idag gjorde jag som snabbmiddag en soppa på morötter, champinjoner, kantarellost, lite grädde och persilja. Tog ju bara några minuter extra i jämförelse med att steka på skav och koka potatis. Och desto roligare med lite färg i maten. Jag har dessutom fått dille på soltorkade tomater och spenat och äter det nästan dagligen numera. Till typ varje måltid. Har ni något vegetariskt favoritrecept? Dela gärna med er, är alltid kul att prova något nytt!